Äh, jag skrev bara nåt
ville på nåt sätt tala om
att det var härligt att möta ännu en tänkande man
(förlåt förlåt förlåt, jag skulle ju vara feminist)
en som är stolt över kanalen mellan hjärta och hjärna
som sprutar liv genom kött och ven
inte bara iskallt, självupptaget blod

Det var bara så härligt att vara sig själv
och vara uppskattad för det
att uppleva samhörighet
för en gångs skull

Ekot av mitt livs djupaste ånger
dansade runt mig på en underjordisk tågperrong

Var fanns värdet av att ta sista tåget hem
mot att se en grupp människor
som samlat alla stunder i friköpta ord
att dela nattbrygd och uttryck
för en stund
och sen sakta invänta morgonens första resa hem

Var fanns värdet av att ta sista vägen bort
mot illusorisk verklighet
och numerologisk livsförnekelse
mot att för en stund
känna draget av vilja, hjärta och satansuppror

Jag ville bara tala om
att poeter har blivit mitt knark
och du är en av dem