Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Han där, han jag aldrig glömmer

För dig var allt bara en lek,
Reglerna var lätta, det gick ut på lögn och svek.

Det slog dig aldrig att jag kanske var kär?
Fast om du nu insåg det, ville du kanske inte längre vara här.

Min kompis sa att du hade varit med tre tjejer på samma kväll,
Att höra det gjorde så ont, det kändes som en stor smäll.

Dagen innan det sa du att du aldrig tyckt om någon annan så som mig,
Jag var dum och trodde på det men inser nu att du säkert säger så till varje tjej.

Klart att du med ditt utseende och din charm får massa tjejer,
Så nu har jag förstått att jag aldrig mer ska lite på vad du än säger.

Jag var bara en tjej utav alla andra i mängden,
En tjej du kunde ha, pussa på och kanske tycka om, men ändå glömmas
bort i längden.

Förr fick jag en extra energi kick utav att se dig gå i skolans korridor,
Men nu när jag ser dig river du bara upp massa gamla sår.

Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta,
Den platsen som är mest fylld tårar och smärta!

Min andra kompis hon sa att han var rätt för mig, han var en perfekt kille,
Undra om hon fortfarande tycker så nu när hon vet vad han egentligen ville…

Denna mardröm som har hänt mig har också hänt så många andra,
Killen denna dikten handlar om är egentligen inte honom jag vill klandra…

Det var denna kille som i början lärde mig vad kärlek egentligen var,
Jag hade inte en aning om att den kunde vara så fin och så underbar!

- Tack

(Denna skrev jag den 19 juni 2003)




Fri vers av RebeckaNilsson
Läst 357 gånger
Publicerad 2005-03-15 12:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

RebeckaNilsson
RebeckaNilsson