1.

på natten drog de ner på stan. lockade oss med folköl och cigaretter.
Vi packade i svarta sopsäckar, Det rykte om betongen när de byggde våra fängelser. De skar ut ögonen. I mörkret levde vi där. Av varandras döda kött.
Det började växa klor på våra fingrar våra halsar blev högre än hos människorna vår hud bytte färg för att passa bättre till inredningen
Jag började spinna mina trådar där och nu är jag högsta mode
Jag började med arkitektur där och nu är det stora städer
Jag hittade ett nytt mönster där och nu ser jag det överallt
Där var det aldrig dag och där svartnade det aldrig.
Där fanns ingen substans och där fanns ingen vila.
De skar upp djupa sår i våra mellangärden och förlöste oss där.

2.

Väggarna smälte och från taket regnade fett. De stod med munnarna öppna och gylfen uppknäppt. Han stannade där tills deras kroppar var helt obrukbara. Fyllde deras kroppar med sötningsmedel och gelatin. Elektriska impulser fick deras kroppar att hoppa i takt. Han var deras kroppars enda kung. han tvingande dem att leva som asätare. varje månad valde han ut några av de friskaste att ruttna snabbare än alla andra. kablades ut via alla satelliter. deras kött smakade sött och svettigt. deras blickar var glasartade. de var som doftlös gas. deras hud var vit som snö. och smälte växte fast i möblerna blev en del av inredningen.

3.

en morgon kommer du upptäckta
alla mönster de målat på din kropp
när det redan är försent
kommer du förstå hur allt ditt är deras
men du kommer fortsätta
falla på knä
ta nattvarden
och prata i tungor
i hopp om att få bli en del av dem
igen
det kommer synas
på kroppen
som cancersvulster
huden kommer spricka upp
och blodet börja koka
en döv ton i ett tyst skrik
och
giftet
kommer
aldrig
att
smaka
likadant
igen

4.

och det ruttnar i kroppen.

5.

vi föddes ur natten och i natten ska vi dö.
de smälter bort
lika snabbt som brinnande bensin
bakom oss finns skogar av neonljus
och blodet som söker sig till oss
höghusen lever
ser något bortom haven
och städer av neon
bakom dig brinner eldar som ingen ensam kan släcka
och cancerväxter som sträcker sig mot himlen
de gav dig brus att äta och träck att dricka
ett evigt sorl att lyssna till