Stranden förför mitt liv förgäves
brusa mitt öra du stora hav

Andas in min torra väggtapet
känn dess lust forma sakrala eoner

Svängande dörrar fuktar mig i spe
nu pekar jag finger med en sked

Det blev aldrig sublimation
av de tysta männens samlade tårar

Det blev istället en maskerad
kring kvarterets största brulée