Jag tror på vad
människor tror på
när de är tysta . . .
- Vad är sanningen
om den kan inte motbevisas
och överleva?
Varför skall
vad man inte tro på . . .
definiera ens sanning?
Vad jag vill är
att bli hörd
när jag för min talan vidare.
Vad som förhoppningsvis
kommer att uppstå då
är:
ödmjuk, ärlig och kärleksfull
kommunikation.
Om inte:
gör jag mitt bästa för att skapa
en konstruktiv dialog för att kunna förstå
vad kommunikationens problem har sin rot till
och agera därefter.
Vad jag inte tror på är
Kadaverdisciplin som äro
att lyda någon eller något blint,
som om man vore just en död kropp
utan tankar.
- Detta som följer
kan ni kalla som
min konfessionella utläggning
av ett befintlig areligiöst trossystem
Jag är (individens sanning)
Min kropp förvarar min livsenergi
och är tankarnas och känslornas tempel.
När jag jämlikt
respekterar och älskar mig själv
och allt som finns eller inte finns;
hedrar jag helheten, ärar jag mitt trossystem
och verkligheternas verklighet!
Jag tror inte på
men är medveten om
religionernas fanatism
och dess verkan
Jag tror inte på
religionernas makt
som vägleder samhället
som styr samhället
som undanhåller sanningar
och undertrycker massorna
för den största planens
förverkligande och syfte
enligt deras omdöme . . .
Jag tror att någonting större finns
än detta ovan nämnda
Jag tror på människan
och dess rätt till alla former av frihet
Jag tror på sagovärldarnas
och illusionernas verklighet
som leder var och en av oss
och avgör verkligheternas verklighet
- helheten.
Jag tror att smärtan leder människan
till osunda val, felaktiga beslut
samt utveckling och förändrat omdöme.
Men först och främst tror jag på att i sin
helhet har världens väsen och mänskligheten
en gemensam nämnare.
Det finns inga förbjudna frukter!
Vad som finns är hänsyn till
den stegrade mentala utvecklingen
och fördjupade förståelse
av tingets känsliga natur
som styr hierarkins kedja
och inte enbart historiens onda cirkel
som bara motbevisar eller förstärker
olika men dock gemensamma
felaktiga eller icke trossystem.
Den mänskliga evolution borde inte enbart
styras av symbolernas absoluta
och "redan färdiga "ideologier
som berövar rätt till självständigt
tänkande och aktiv medverkan!
Min sanning
kan bara väcka tankar
om sanningens helhet
Människors hjärtan
ska alltid veta att bortom
logikens gränser och
"församlingarnas ögon"
finns någonting
de tror på
när de är tysta
Jag ska inte heller förneka samverkan mellan
- individens psykologi,
- socialt konstruerade identiteter
- individens levnadsvillkor
- samhällsstrukturerna
och att det finns alltid någonting
som jag inte har tänkt på ännu
Kanske vad som "styr" mig
och avgör mina val är:
- ödmjuk och ärlig kommunikation
i syftet att bevara mitt välmående
som i sin tur påverkar min omgivning
och helheten - radikalt eller delvis
Jag är medveten om och nöjd med
monologens
fullkomliga ofullkomlighet
Det är så jag tänker just nu
men allt förändras och vi med dem.
- Vad är din respons på detta?