- Nu ska ni få se nån´ting...
Våra blickar riktades mot mamma där hon stod mitt på köksgolvet med sina nyss inburna matkassar. Min bror och jag hade suttit i lugn och ro vid köksbordet och ritat när mamma, röd i ansiktet av upphetsning, skyndade in i köket.
- Det här är trolleri förstår ni, forsatte hon, och hivade omständigt upp en flaska röd saft ur den ena pappkassen.
Vi tittade skeptiskt på henne. \"Vad menade hon?\"
- Titta här ska ni får se, uppmande hon, när jag släpper den här flaskan - så går den inte sönder...

Vi lever i en besynnerlig tid. Ett ackumulerande antal nyjmodigheter och finesser svämmar över vår tillvaro och vi förväntas att med lätthet inkludera dessa tingestar och företeelser i vardagsarsenalen. Men ju äldre man blir, dess svårarare är det att hålla jämn takt med alla teknikens under. Själv kan jag, tots väletablering och tyngd i samhället, känna mig både bortkommen och oerfaren inför nya finesser som mina tonåringar därhemma hanterar som banalaste självklarheter. Bara under min livstid har nymodigheter som färgtvapparater, persondatorer, mobiltelefoner miniräknare och CD-skivor gjort entré. Jag som växte upp under ep-skivornas och räknestickornas tid.
Och ser jag i backspeglen tvingas jag inse att mina föräldrar och deras föräldrar i sin tur konfronterades med ännu fler okända företeelser, som rulltrappor, snabbköp - och saftflaskor av plast. Inte konstigt då att mötet med nymodigheterna ibland orsakade missförstånd och pinsamma situationer...

Min egen farmor gjorde en gång på sent 40-tal debut i Munksunds nybyggda snabbköp. Det var med viss nybörjarnervositet som hon stod i kassakön och väntade på sin tur att expedieras. Noga iakttog hon dem som stod framför henne, för att utröna hur hon förvänades bete sig då det väl blev hennes tur. Hon såg hur varor rusade fram på rullbandet, förbi kassörskan och hur kunderna till slut snabbt plockade ihog sina inköp innan nästa kunds mjöl och tvättmedel blandades med de egna varorna. I ivern att göra rätt, skyndade sig farmor att plocka ihop sina varor, så snart saldot var inslaget i kassan. Snabbt och effektivt fyllde hon sina kassar, precis som hon trodde att det förväntades av henne, ändå tills hon stoppades av de andra kundernas högljudda protester. Det hade gått lite FÖR fort för farmor vid debuten i snabbköpskassan. I sin iver att göra rätt hade farmor nämligen inte bara fyllt sina kassar med egna varor - utan också med en rad andra varor som tillhörde de nu proteserande kunderna. Farmor, som aldrig skulle stjäla ett frimärke ens, hade så blivit misstänkt som tjuv på grund av ett enkelt missförstånd. - Snacka om pinsamt!

Men vem kan inte känna igen sig? Hur förväntas men hänga med i alla nymodigheter som introduceras på marknaden? Själv lever jag i kroniskt tacksamhetsskuld till min äldste son, som tålmodigt rättar till alla problem jag skapar i datorn, därför att jag trots flitigt användande inte har hunnit lära mig alla datorns tekniska finesser. En gång i tiden lärde man sig vad man behövde INNAN man blev vuxen - nu tycks det som att vi aldrig får lämna skolbänken. Det räcker inte längre med vanligt bondförnuft eller tillämpningen av egna erfarenheter, hur djuplodande de än tycks vara. Så kanske är det inte så kontigt att min egen mor missförstod syftet med att saftflaskor började tillverkas i plast under sent 60-tal. För henne stod sambandet helt klart, för vilken småbarnsmamma har väl inte torkat kladdig saft som barn spillt ut. Det är ju helt genialt att tillverka okrossbara saftflaskor av plast! Vad som idag är en banal självklarhet, blev för min mor en pinsam insikt, då en hel 1,5 liters flaska koncenterarad blandsaft snabbt rann ut över golv och trasmattor och med explosiv kraft stänkte upp på lister och köksskåp. Min mors triumferande min byttes snabbt ut mot förfäran och osäkerhet. Men min bror och jag, som satt vid köksbordet och bevittnade förödelsen, lärde oss på vår mors bekostnad att saftflaskor av plast INTE är, och ALDRIG har ämnats att vara okrossbara...Så tickar tiden på. Det som är nymodigheter för oss, blir banala självklarheter i nästa gereration, tills de i sin tur får barn som växer upp med andra nymodigheter....