Himlen var full av stjärnor idag. Antagligen alldeles bakom de grå, grå molnen.

Jag håller ett brev i min hand. Ett meddelande kära dagbok. Jag ser tecknen av Gustavs stil skriva sig in i min rödgråtna ögon.

Under dagen gick jag omkring i trädgården och rensade med min mor. Fåglarna kvittrade vackert och hjärtat mitt var lätt och lekande inne i kroppen. Jag gick omkring med mina mungipor spelande hela tiden, uppåt. Min mor tittade på mig och log. Vi arbetade sida vid sida. I köksträdgården plockade vi in purjolök till middagen. Vi plockade också äpplen som Clara kunde göra en äppelkaka av.

Ett meddelande fanns att finna i vår postlåda idag. Brevet var till mig, jag tog det och gick in och läste.

Middagen på kvällen med Frank och hans familj förlöt lugnt och stilla. De gick rätt tidigt mätta och belåtna. Frank gav min hand en kyss, jag försökte le. När dörren stängdes gav min far och jag varandra en blick som sade: Vad skönt!

Sedan sade jag god natt till mor och far och begav mig upp till mitt rum. Sköljde sakta av mig i ansiktet ur handfatet Clara fyllt med ljummet vatten. Jag tittade mig i spegeln och allt rann av. Jag kände mig bara tom.

Och nu sitter jag här kära dagbok med dig på täcket och brevet i min hand. Gustav skriver: Kära Elionora jag har fått förhinder på lördag att träffa eder och gå på konditori. / Kära hälsningar Gustav.

Inget mer mer stod det. Kära dagbok Gustav vill inte veta av mig mer. Det är bara tomt. Är Frank min framtid?