Höstlöven dansar sprudlande i den friska sköna vinden. I mig och runt mitt hjärta blommar höstänglar.

En liten pojke med lingul kalufs kom fram till mig idag när jag satt i trädgården och skissade. Jag höjde precis blicken för att försöka fånga linjen av en bruten hallonkvist och kisade med ena ögat mot den, då jag hörde grinden till vår trädgård gå upp. Jag öppnade ögonen och undrade vem denna pojken var. Han kikade runtom sig och jag ropade till honom att komma till bänken där jag satt.

Pojken frågade om Elionora bodde här. Jag log mot honom och sade att ja, det är jag det. Då stack han handen i fickan på byxorna och halade upp ett liten tillknycklat kuvert. Jag tog emot det när han sträckte fram det mot mig. Till Elionora stod det med sirliga bokstäver och jag kände redan igen handstilen. Mitt hjärta slog dubbelvolter och jag skrattade till. Pojken tittade på mig med stora blåa ögon. Jag hämtadelite brunpapper och svepte in några fina höstäpplen åt honom. Han kilade glatt iväg.

I brevet som jag öppnade med darrande fingrar hade Gustav skrivit att han var ledsen som inte hört av sig tidigare men han hade varit sjuk. Dock ingen allvarligt och han ville ta med mig på en båttur innan det var dags att ta upp båten på land för vinterförvaring.

Jag tog brevet till mitt bröst och dansade så kjolen nästan välte ner den kinesiska vasen i hallen.

Jag är så glad!