Redan medlem?
Logga in
|
del I: http://www.poeter.se/viewText.php?textId=525704
Lögnen och bekännelsen IIEn härmapa försökte jag bli flyga med flyttfåglarna följa vindströmmarna och jag försökte jag menar jag verkligen försökte att bli vad som tycks tilltala och vara "verklig" för att jag ville bli hörd istället för att kallas för snobb eller drömmaren ((( eftersom jag bl.a. anklagas för att vara den evigt naiva optimisten och mitt känslospråk kunde inte förstås av alla ))) då bestämde jag mig att bli pessimist för en dag, ingå i denna gemenskap . . . Så jag gnällde om allt jag kunde tänka på den stunden; men det kändes så meningslös och slöseri med dyrbar tid. . . Medan jag gnällde, kunde jag höra svaren i mitt klagomål men istället gnällde jag om nästa sak som tycktes vara i vägen för att förstärka eländets känsla och rättfärdiga varför jag gnäller och då befann jag mig helt plötsligt i vad jag kan beskriva som helvete . . . Istället för att tänka vidare och lösa problemen. Ja, visst livet har problem och vi är alla sårade på något sätt och vis; ingen undkommer detta faktum i livet. Både optimisten och pessimisten ser problem upplever problem. Men när jag ger en lösning till ett problem tycks jag vara orealistisk, högmodig eller urblåst och min fråga lyder så här: om jag har ett svar på en fråga betyder inte detta att jag har förstått problemet enligt mina premisser? Varför ska jag "tvingas " inse "sanningen - någon annans verklighet" när det inte är vad jag tror på? Varför inte testa min hypotes? Kanske pessimisten ser problemet som ett eller många förlamande hinder och optimisten ser problemet som en komplicerad fråga som behövs besvaras och lösas, för att kunna gå vidare och ta det nästa steget mot sina drömmars mål. Ingen kan ta ifrån mig mina drömmar, om jag inte tillåter det. Om omständigheterna dikterar att jag inte kan förverkliga mina drömmar då söker jag lösningar och vägar som kan hjälpa mig att nå mitt mål, men innan detta händer försöker jag ta hand om problemet som har uppstått eller prioritera vad som är viktigast. Ifall jag känner mig handfallen, då rådfrågar jag mina vänner som är en blandning av optimister och pessimister och om de har upplevt någonting som liknar mitt fall berättar de för mig om vad de anser som lämpliga åtgärder annars diskutera vi saken och hittar på kreativa lösningar och om inte det funkar kan man alltid rådfråga specialister om varenda liten sak här i livet. Tiden är min vän och inte min fiende tänker jag . . . tålmodigt planerar jag mina steg för att kunna göra vad jag vill göra; men om allt inte fungerar som planerat anpassar jag mig eller väljer någonting annat . . . för att allt förändras och vi med dem. Min förståelse om saker och ting fördjupas eller förändras varje dag som går och detta per automatik innebär att min uppfattning om omvärlden, mitt liv får en ny mening som berikar min existens ännu mer, hjälper mig att se med nya ögon om hur jag kan använda min kapacitet för att kunna bidra, medverka i samhället jag lever i. Har jag fel? Jag vet inte . . . jag ska tänka så tills vidare, tills någonting händer som får mig att frivilligt vilja ändra mitt sätt att tänka, känna, agera och reagera för att kunna förbättra mig, utvecklas. Men till dess, jag är jag och jag hävdar inte vara någon annan en den jag är den givna stund, eller . . . varje given stunden; utan att begränsa, rama in mig själv, anpassa mig i en rollbeskrivning tilldelade av de rådande fördomar och förutfattade meningar som styr samhället! Jag hävdar inte vara bättre än någon annan, jag gör mitt bästa enligt mitt omdöme och då och bara då kan jag säga att jag är nöjd med min dag, blunda och vila en stund. Ingenting annat. Jag älskar, respekterar och vill fredligt samexistera med allt som finns och inte finns. Detta påstående är det enda som har och kommer att styra mina steg.
Övriga genrer
av
Night Soul Woman
Läst 253 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2007-11-08 00:19 
|
Nästa text
Föregående
Night Soul Woman |
