Ack ve, vad har jag gjort för att förtjäna
den åkomma som i mig envist gror?
Den sliter på min kropp och på min hjärna!

Min hals den ömmar och det rinner snor.
Jag hostar hela natten så det ekar
och ingen får just sova där jag bor.

Jag ber om frälsning ljuv, och jag bevekar
vår Herre, om han finns, att visa nåd
så att jag får gå ut till björk och ekar!

Vad hjälper det med tusen goda råd
om medel för att lindra mina plågor,
när det är ensligt tomt i mitt förråd?

Ack, ge mig då ett svar på mina frågor!
Hur stor är chansen att få leva kvar
och njuta av adventsljusstakens lågor?

Nej, glöm det sista, ge mig inga svar!
Vad hjälper det en människa att veta
i förväg när den Mörke henne tar?

Nej, ge mig blott ett antal råd, konkreta,
som hjälp i min prekära situation
och hjälp mig svalka mina kinder heta.

Ack, ge mig bot mot denna frustration
och ge mig så ett slut på denna krämpa
som anfräter och hotar min person.

Giv styrka så jag orkar tappert kämpa!
Jag ber Dig ej om stora gåvor, nej,
blott tillräckligt att mina plågor dämpa.

Det är så väldigt, väldigt synd om mig!