Jag mötte Gud idag.


Det har varit en lång dag
- en lång kväll -
och en stunds meditation i ett stillsamt, litet kapell
känns mer än välkommet.

Jag sitter i det behagliga ljuset.
Ensam.
Men inte övergiven.

Och jag fylls långsamt av känslan
av att det finns något större.
Något så mycket större
än jag.

Men det skrämmer mig inte.
Tvärtom.

Jag andas lugnt och stilla
och det känns alltmer
som om jag drar in
något mer än luft
i mina lungor.
- I mig.

Känslan börjar mig bli övermäktig.

Aldrig förut
har jag fallit på knä vid ett altare.
Men just då känns det
som de mest självklara
och mest rätta att göra.

Min kropp lyder knappt
när jag ovant faller på knä
och med darrande hand
ritar ett kors
över mitt bröst.


Om Gud kan finnas
i en så övermäktig
- men ändå trygghetsingivande känsla -
av att det finns något
som är så mycket större

- då mötte jag Gud idag.