Springer sakteligen! .. vill framåt .. men!..

sakta..

för med ny vässade klor

river jag upp i gamla sår

och med blodet droppande

i strida strömmar så anklagar jag

mig själv för att inte ha med bringat

förste hjälp kit

jag har bara salt med mig

så jag måste själv läka..

Läka! ja läka något i själen som

ligger så djupt..

av sårade kärlekars kammare

och jag är införstådd med att

man kan ju inte sätta bandage på

själsliga sår, utan dom måste läkas av

ditt hjärta som är den enda medicinen

om du väl går med på det!

det kan ju vara att kroppen ej vill

tänk vad jag en gång älskade livet

men nu söker jag endast en anledning

att lämna det!..

jag mår ju inte särskilt bra nu

kommer ihåg dagen då jag i vilt

raseri krossade hall spegeln

med en välriktad höger med tårarna

i ögonen.. och då saknade jag plötsligt

mig själv..

ja den där gamle goda Lasseman

som alla älskade

och spegelbilden visade mig mitt

sanna jag

och bilden av mig förändrades

efter slaget!

och vem blev jag?

Jag orkar fan inte spela mer

orkar inte att vara bäst alltid

orkar bara inte leva längre

är bara så trött på allt.. på livet

vill lämna in och tacka för mig

att stilla somna in

måste vara det finaste som finns

jag räds ju ej döden

ty jag har haft honom på fika några gånger!..

jag känner att jag gjort mitt

och vill söka mig en annan horisont

där man alltid får sin kärlek besvarad

där nära och kära möter dig

där havet möter himmelen

och där du alltid är välkommen

och alltid blir förlåten

ja jag vet! för jag har pratat med dom

och dom längtar liksom jag

och jag har sett dom! dom framträder

i den vackraste prakt som jag kan minnas dom i

och vi skall för alltid vara tillsammans i tidens evighet

av lycka och evighet,

tills vi blir nedsänkt igen för att tjäna livet!

och lära av våra misstag

men jag kräver en lång lång vila

i den andliga väntrummet..

Åhh! vad jag mår skit nu..

skulle lämna in..

Jag gråter floder

ensam ledsen och övergiven

med alla tankar

så är jag beredd

inget räds mig nu!!

oh! döden! jag välkomnar

dig, som min räddning..

om det skulle va

men! inte än

det är du som räds mig..

jag Guds högra hand!.. men!

djävulens ondskefulla redskap..

mot mig själv

men måste slåss

och kämpa mig vidare

för som sagt

vid horisonten

lyser det alltid starkast

och med pennans hjälp besegrar jag..

i alla fall för ett tag

kram