en början på novell Minneskorn som kliarMija står på grusplanen med minneskorn i klänningsfickorna. Minneskornen glöder och kanske är det solen, för gråhet har satt sig på din syn. Du nyser så där flickigt som bara femåriga flickor kan. Du nyser så som du gjorde den gången Rikard busade med dig, då han kittlade dig så att du låg lika hjälplös som en söt nyckelpiga på rygg. Det är sommar igen, men inte på samma sätt. Du är inte samma Mija som låg på rygg kiknande av skratt, du har bara glödande minneskorn kvar och klipulver i en burk, en burk du och Rikard brukade fånga gräshoppor i och lyssna på deras sång. Tanterna kallade dig lillgammal, tagen från ett annat sekel, en annan tid. Men du förstod inte, du visste bara att Rikard var borta och drömmarna lekte kurragömma med dig nu när närheten till tryggheten var borta. Drömmarna spann spindelväv, silverpärlor från regnbågens djupaste källa och det var vackert i sin melankoliskhet, men bara vackert. Du sitter upp, likt en nyvaken trasdocka med tårar i smutsigt ansikte, men läpparna ler för Rikard står bredvid och änglarna finns inte. Din mor har slutat ropa och du ser inte oron i hennes ansikte. Ser inte din mors röda hår glimma likt brons i eftermiddagssolen där på balkongen till fjärde våningen. Du känner bara benen när de springer upp för trapporna hand i hand med tanken av Rikard.
Prosa
(Novell)
av
isabel louise
Läst 405 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2008-04-05 11:23
|
Nästa text
Föregående isabel louise
Senast publicerade
Det oskrivna Min storasyster Sönder Sjukdom Min frände Tidlösheten Stranden Kemisk reaktion Se alla |