Och det stupar rätt ner
och det är vitt
och lite grått
och med en ilning i magen
konstaterar jag att
om man ramlade nu
skulle man dö
Krossas
Ändå står jag längst ut på kanten
Här finns inga förbud, inga skyltar som
hindrar
Bara ett staket
runt om,
men det klättrade jag över

Vinden under mina armar
Men jag vet att jag inte kan flyga
och jag får inte blunda,
då skulle jag
tappa balansen
Jag ska ta med dig hit en gång,
så får du hålla mig
som Leonardo diCaprio i Titanic

Ibland rasar det här
och vita dammoln virvlar upp
i mitt ansikte
Det är irriterande
men jag älskar det

Jag brukar ligga på magen
alldeles vid kanten
och slänga ner någon sten
då och då
bara för att känna
att jag lever