sökare.

de undrar vad det var hos henne som en gång gick förlorat.

hon blickar ut mot universum
skakar av sig det
som gravitationen tillskrev henne



i jakt på
nya supernovor

Fri vers av Tove Meyer
Läst 723 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2008-05-21 00:47

Skriv ut
Spara som PDF

Maria Zena Viklund ja precis den ständiga jakten, väl formulerat här! 2008-05-26

Christer Eriksson Den ständiga jakten i den alltför stora trånga världen. Vad vi letar efter vår egen perfektion. Låter andetagen söka andra andetag. Kropp i förändring man kan läsa operera mera om man vill jag vet inte jag är lite kär i ordet ”supernovor”, det är så där gott att säga som meskalin, alltså det är ett sånt ord som också rullar i munnen. Det hade ju inget med dikten att göra. Kanske ordet ”universum” känns lite trist, kanske ett annat val. Men annars lugn och ro- poesi.. 2008-05-22

Daemon kosmisk poesi.. lite vad jag snöat in på också :-) 2008-05-22

Daemon kosmisk poesi.. lite vad jag snöat in på också :-) 2008-05-22

Dan Linder din känsla är inte förlorad, det är uppenbart. Jag tycker om allt och framför allt slutet. Rytmen. Bilderna. 2008-05-22

Carlita en kort, precis text, som expanderar med hjälp av stora ord som universum och supernovor. det är spännande med en människa och mycket rymd på så få rader. stormgillar. 2008-05-21

Mögelhud Nar jag laste rubriken tankte jag att det skulle vara en lang dikt, det kandes sa. Detta var battre. Kort, meningsfullt och vackert. 2008-05-21

Larz Gustafsson Det finns tyvärr de som ständigt vill dra ned oss. Till sin egen låga nivå. 2008-05-21

Tess the mess YE! Up up and away! fuck gravitation. 2008-05-21

Carola Zettergren SUVERÄNT!!! 2008-05-21