En gång när du var mycket, mycket liten
men ändå så stor att du insåg
att nuet inte var för alltid
Var du så bekymrad över
att mamma kanske skulle dö före dig

Om hon blev en ängel flög hon ju bort

Du klurade och funderade i din oro
Döden insåg du nog att du inte rådde på
Men kunde kanske lura litegrann?
Din lösning var lika enkel som självklar

Du får vara en markängel sålänge, mamma

Det säger mycket om dig, min pojke
Och självklart är mamma din markängel
Hon omsluter oss tre i sin gränslösa kärlek
Så vill jag tro, trots att jag är stor

Vågar du fortfarande tro på det?