Det finns ett grustag i min själ, som aldrig ger mig skav
när man vandrat länge är vägen en del av ens inre.
mitt hjärta har samlat av dig, korn för korn inget mindre värt


                om jag bara kunde


Skulle jag ta dessa korn du smält i mitt inre o forma det till glas
glas att sätta i de bågar du spänt för ditt inre som skygglappar
så att du kunde se världen och genom mitt hjärta se dig själv


                om jag bara kunde


Plocka dina skärvor för alla går sönder och spricker det är sant
men av ditt inre finns det en helhetsmosaik som aldrig söndras
och jag vill visa dig den konsten att du är hel trots dina bitar.


                om jag bara kunde


Ville jag visa att det är att vara svag som visar hur stark man är
och i mina ögon finns ingen modigare än den som vågar ändå
du visar mig din själ ärligt så du är den starkaste jag vet om.


                om jag bara kunde


Hade jag sparat alla tårar och frusit dem i tidens famn
ingen slipare hade kunnat forma den skönheten som dalat
och det är bara droppen fasten den är mjuk kan holka stenen


                om jag bara kunde


Lyfta masken från ditt anlete och ge dig den för att du ska se
masker de kan spricka och murar rasa ner till sin grund men
bakom alla lager är sanningen den samma...



                om jag bara kunde





Säga orden som jag vill...

___________________...och höra dem tillbaka.







Jag älskar dig