Det var bara vi tre som stod hos dig nu för sista gången
Vi lämnade våra kärleksbrev till dig och vi grät

Vi kysste dig och sjöng för dig min älskade
Vi smyckade dig med blommor och minnen

Vi smekte dig och vi höll i varandra
Vi lät vår förtvivlans varma tårar falla på dig

Ändå var du så påtagligt borta från oss

Fast kanske inte ändå...

För helt säkert kände jag en varm smekning
Den var alldeles verklig som en stilla viskning

Och plötsligt slutade jag gråta och blev alldeles lugn