Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Storhet

En människa är så mycket större än det vi ser
De avtryck av kärlek du satt i världen min älskling
Skulle säkert förvåna dig själv om du kunde se

Ändå var jag inte tacksam för varje ny dag
Förrän när jag nu tvingats leva utan dig
Och uppleva hur det är att vara törstig och tom

Därför måste jag tro att du fortfarande finns
Inte bara i vår stolthet över barnen som är vi
Utan som den gestalt jag skall få möta igen och älska




Fri vers av Cinemiracle
Läst 374 gånger
Publicerad 2005-07-14 09:02



Bookmark and Share


  Teresia Ridell
Fint beskrivet, du har sorg vilket känns men förmedlar ändå mycket hopp och värme. Tack !
2005-07-15

  RobertD
Framförallt är det känslan du förmedlar som berör mig. Den där vardagströttheten som hindrar en från att se det man har framför sig. Men även hur fina minnen kan vara och längtan och tron på att en dag få träffas igen. Samt första stycket som beskriver de tvivel vi har på oss själva; betyder vi något och spelar det någon roll att vi finns? Svaret är bevisligen ja. Tänk om vi fick veta det medan vi lever.
Bra skrivet! /Robert
2005-07-14

    ej medlem längre
Mycket bra,text om tomrummet,saknaden
2005-07-14
  > Nästa text
< Föregående

Cinemiracle
Cinemiracle