Det jag först älskade var ditt röda långa hår
Sedan var det att drunkna i dina varma ögon
Det var före jag blev intresserad av dina behag
Vilket vållade dig en del bryderier

När min förälskelse slog till var du först tveksam
För vi var så goda vänner och hade mycket att förlora
Men sakta och försiktigt lät du dig övertygas
Och efter några veckor var du min och höll min hand

Snart efter det visste jag att det var du för alltid
För jag drunknade i din gestalt min älskade
Och jag var säker på att vilja bli en varelse med dig
Du sa att du upplevt samma när vi talade om det senare

Kanske inte helt samtidigt men sisådär i samma veva
Så vänligt livet kan vara när man är dryga tjugo år
Tänk att du kunde älska en sådan luns och fortsätta så
För mig förblir det alldeles obegripligt och underbart

Det är som nyss trots att det gått nästan trettio år
De minnena bär jag för alltid nu när du har lämnat mig
Nu finns en grav och en flis kvar av oss med mitt namn
Och de båda som skall leva när jag kommer till dig igen