Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
mitt nittiotal.


och inte ens fåglarna sjunger i vällingby.




inte slog de mig blodig mot skolgårdsgruset
inte höll de mig fast under vattenytan
inte tryckte de kniven mot strupen


de lämnade mig vid gungorna
de fyllde mina lungor med sand
de gröpte ett hål i mitt hjärta

vände sig om
stängde dörrar
stal min värld


och de rum
inom mig


som aldrig kan bli mina


























Fri vers av Tove Meyer VIP
Läst 842 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2008-09-01 22:25



Bookmark and Share

  Carola Zettergren
Hundra miljoner applåder.....Enastående på alla vis!
Bokmärks!
2008-10-01

  Johannes
Brutalt. Och, väldigt bra.
2008-09-06

  Aisha VIP
....ensamt......
....rysligt.....
A.
2008-09-05

  Pah
och du skulle kunna skriva nåt melodramatiskt, spela violiner över hela scenen, men du skriver som du gör. lämnar precis rätt mycket. det är mellanrum och det är fascination. jag ser någon som flyr in och försöker nå rummen, genom konsten, musiken, orden. och jag ser röda världar, för omvänt blev rätt på nåt sätt...
2008-09-02

  Johannes
Väldigt, väldigt bra.
2008-09-02

  Maria Zena Viklund
en mycket stark ont text och rysande bra!
2008-09-02

  madinsane
mui skitbra. och skrämmande. och avskalat iskallt. och skitbra!
2008-09-02

  Shininkagemusha
Mycket tajt, avskalat och läskigt kallt. Det blir en stark helhet i det.
2008-09-02

  Mögelhud
Nästan allt du skriver är så träffsäkert. Också den här.
Titeln är underbar, bara den säger så mycket. Jag tycker om formen, det känns lagomt avskalat. Mycket mycket fint.
2008-09-01

    Cronopio
Tja, kan du skriva sånt här ... inte så konstigt att du får beundrare då.
2008-09-01
  > Nästa text
< Föregående

Tove Meyer
Tove Meyer VIP