En isvind drar in strax efter midnatt ett under terrassens rödglödgade infravärmetak. Knak i trätrallen, klirr i glasen. Nya beställningar; servitriser i vitt, gäster i blått, svart och sommarfärger. Housepulsen från musiken. Två ensamma glas vitt vin bredvid två nystrukna graftitgrå servetter på den vita duken längst bort i hörnet. Över glasen hukar två unga kvinnor, kommande säsongs blivande VIP-material. En av kvinnorna sitter vänd mot entrén och kastar en förströdd blick åt det hållet...bara av slump.
:::::::::Upptäcker::::::::
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Fryser av ishavsvindar.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Lutar sig fram och viskar:
”Ey, kolla hon kommer. Hon är här nu, jag lovar hon kommer hit. Ah, shit. Ey, titta inte dit du vet, hon tror att du vi tittar på henne. Jag lovar, hon kommer hit, jag lovar dig.”
Här kommer den persiska prinsessan; Scherezade-chic, en näckros i dammen, lockar att linda runt fingret och en blick som lindar dig runt fingret. Hon har två kompisar, de går efter henne. Hälsar runt. Känner folk här. Är trygg här. Hennes lilla hov.
”Shit fan, kolla hon går runt som värsta drottningen fan. Shit alltså. Aaaah, kolla henne, kolla hon är värsta...”
Scherezade är en vattendelare på terrassen, den svala 60-talssoulen (”...to California Sooooooul...”) med de dunkade trummorna tonas ner, hon lyfter blickar, fryser ögonblick, hettar upp sin omgivning. Hittar ett bord längre bort, slår sig ner. En drottning på eriksgata bland undersåtarna.
Över två glas vitt vin längre bort i hörnet fortsätter detektiverna:
”Kolla henne, hon tror hon är värsta...ay...shit, fan. Alltså, hon tror hon är kejsarinna, jag säger dig det alltså...ey, len du vet hon är värsta...kolla på henne...de säger hon är värsta biatchen...
Håret faller som två gardiner, hon tittar under lugg. Ingen kan se att de bevakar Scherezade, den persiska pärlan i ett insekthav som invaderar terrasser med eller utan tak i kväll.
”Vad gör hon?” frågar den andra detektiven, sitter med ryggen mot händelserna.
”Shit fan, du tittar inte nu!” säger den som har situationen under uppsikt. ”Du, jag lovar, hon kommer komma hit alltså, jag svär hon gör det.”
Hon vänder sig om. Ser folket, Scherezade vid ett bord. Väskan på bordet. Nickar, strålar.
”Shit fan, jag säger du inte ska titta.”
Och Scherezade lyfter blicken. Hejar. Med ögonbrynen visserligen, men hon hejar.
”Shit, du det är en hälsning. Jag säger dig, hon kommer komma hit.”
”Vad ska vi göra, ska vi gå?”
Det spejas försiktigt. För Scherezade, the persian princess, är på väg.
”Shit len, vi hinner aldrig dricka upp. Shit, fan hon kommer, jag säger dig, låtsas som...”
Scherezade, här och nu. Vid deras bord. Lockarna! Blicken! Näckrosdrottningen!
”Hej Åsa, hej Linda” säger hon. ”Ah, kul att ni är här.”
Nickar och ler.
Över två glas vitt vin hukar detektiverna.
”Narges” säger Åsa. ”E---...ey len.”
”Hej själv” säger Narges.
Linda dricker två klunkar av sitt vin, stryker den nygjorda citruspermanenten bakom örat.
Lyssnar på kvällens ljud – prat, soul, klirr, zippotändarklick – och försöker sudda ut Åsas nervösdarriga kattungeröst ur minnet av en annars lyckad kväll för systrarna Furustam på stan.