– Känner dig
så avlägsen, men
alltid inne i mig ska
– Känner dig
som förvirrad, men
bestämt att önska
– Känner dig
frånvarande, men
alltid bredvid, kär
– Känner dess
tystnad, men
hör din röst, svär
– Känner den
desperationen
skräcken att förlora
– Känner hur
mycket du vill höra
tankar om oss
Och
när jag känner
bär mig själv till ditt hjärta
och
det smeker jag ömt
river någon oreda
oss kommer tätt
släcker frånvaron
av resonlig rädsla
för något slut,
överför fred till närvaron
stor förälskelsen
inte ska avsluta
utan like är passionen
– Känner
vår union, snodden
knyter kropp och själ
– Känner
oändlighetens vilja väl
hallucinerar samt lugnar
– Känner
i morranden, viskningar
lusten i dig, sådan lång
– Känner
singularitetens sång
av våra största ideal
– Känner
sedan alltid och efter mer
varandra vi tillhör
För inom, är vi hela, havets areal
© MP-Havsbris/2008