du; är bisarr, din dialekt har segel i gommen, söker mitt, skaver kött ristar hud
du har smittat mig med febern, den obotliga

moxica; vi råder över allting, vi är odödliga
bär vårt eget kors
du är dagen som skapar det kaos vi bär
du är döden längs bergets fot, i staden, mitt i

och du är paradisets trädgårdar
ormbunkar som växer ur bark
ur vävnad
ur hud

jag älskar linjen av ditt hår mot regnskogs dunkla bakgrund
moxica; du är min gud
mitt spektakel
min brudgum, ett liv

jag; mister dagen
ritar hålen, följer linjerna
som scen; punkare, liv blandat
där i tropisk skog blir jag din följeslagare
din mö. att beträda
hugg mig längs med roten, svep min ställning, kyss mig

moxica: kyss mig till min död
fånga sländan i flykten
gör mig salig

och jag skall älska dig intill dagen
(terra incognita)

min migrän bränner kors, jag är döende
nu
utforskad, rädd
du är min slav

tam tam ta tam
(djungeltrumman ljuder)
tam tam ta tam

gud; behandlas därefter
förlåt oss våra synder i en ny värld, en främmande, döper oss till kaos

jag ser spiror som når himlen
känner din hårdhet som når oceaners djup
skeppet har seglat i hamn

hör
hör du musiken

min hälta är svår
du ser mig för den jag är

moxica: du är mig kärast
och jag är din