Du kommer till mig i mina drömmar

men vågar inte att kalla dig älskling!

inte riktigt än.

Ändå känns det som om vi 

känner varandra så väl

i mina drömmar är allting så vackert

och intensivt verkligt vid våra möten

på dom mest fantastiska ställen

som endast är beträdd

av älvor, feer och änglar

jag känner hur jag brinner av en

innerlig djup kärlek till dig

som är så stark

att jag kan forma mina drömmar

om dig, efter dig och med dig

jag kan känna dig där jag omfamnar dig

med min själ för att hålla dig kvar

i verklig trygghet att stanna kvar i mitt inre

det är så verkligt när jag smeker och tar på dig

och jag får dig till att älska och begära mig

vi har format varandra i finaste känsla

i varje vrå av din tanke

din form dina behov din skönhet

och ditt liv av celler och atomer finns i mig

där är vi som ett i vår två sam het 

jag känner mig som en gud

men du kommer alltid att vara min härskarinna.

I mina drömmar kan du få mig till vad som helst

vilket jag också gör, för att få lov att behålla dig

och som är enkelt i drömmarnas paradis

säger du mig att plocka ner månen och molnen

så kan jag med lätthet göra det

och packa in månen i molnen och skapa dig

ett hjärta av bomull.

Här i denna världen känner jag

att även jag är formad och älskad

och där du kallar mig älskling

och vi passar varandra så väl

ingen gud, ängel eller nån dödlig 

kan tänka sig hur intensivt verkligt vi älskar

med kärlek erotik tårar och andetag

som bubblar av mentol

rörelser smek åtrå begär läppar som målar

och sätter märken och spår i själen 

för mig att följa! ja allt detta finns där.

Ändå kan jag inte kalla dig älskling

ännu! vågar inte

trotts att jag älskar.

Och varje gång vi flämtande flätar ihop

våra händer och fingrar

och formar våra läppar till en kyss i sammhörighet

Och du skall till att viska ditt namn..

så vaknar jag

och för en stund så känns allting fortfarande

så verkligt och intensivt där jag ligger 

varm och anfådd.

för en stund.

Och när jag försöker att tänka efter litet

så minns jag inget, absolut inget av dig!

bara känslorna, det vackra runt omkring.

Det är precis som om att jag i minnenas ögonblick

tappar bort det alldeles på mållinjen 

av dröm och verklighet, bort om gränsland.

Eller kanske bara en önskan så stark.

Därför minns jag inte hur du ser ut

därför minns jag inte ditt namn du viskat

Därför kan jag inte kalla dig för älskling..   Ännu

Först den dagen jag vaknar och minns ditt namn

och först när jag minns hur du ser ut och jag har kvar det på

näthinnan och jag känner mentoldoft i näsan

då vet jag i mitt inre att du finns där ute nån stans

i verkliga livet och kanske har dom samma drömmar

där alltig var så vackert intensivt och verkligt

där bara vi fanns för varandra.

Det måste ju vara så!

För det ända som gör att jag kan skilja

på dröm och verklighet är att jag inte minns

då jag vaknar.

Den dagen jag minns!

då vet att jag funnit dig

och då skall resten av våra liv bli 

som en dröm.

och då vågar jag att kalla dig

Älskling