Hon begav sig ut på resa
över landet färden gick
regnbågsskimrande vyer
och insiktsögonblick

Hon ser sig springa på tårna
som oskyldigt barn gärna gör
smultron hon trädde på strån
röda som sig bör

Hon fångar fladdrande lockar
när litet blir till stort
sitt unga brustna hjärta
allt som hon inte gjort

Och jäkten med alla kraven
osmekta ögonblick
och mera brustet hjärta
alltefter tiden gick

Så stannade plötsligt färden
vid en boks oskrivna blad
sin hand beredd att fylla
liv på rad efter rad

Med tårar utmed sina kinder
och förlossning i sin blick
skrev hon livets blomster
den stig som hon nu gick

Vi kan inte alltid välja
ödet i vår utsträckta hand
men skriva vår egen historia
är jag säker på att vi kan.