Himmelska vyer.
Han fick syn på henne av en slump morgonen innan. Nu sitter han på samma ställe igen och hoppas att hon ska dyka upp. Klockan är bara fem på morgonen. Gryningsljuset över sluttningarna ger honom en känsla av ro han inte känt på länge. Befriad från stress och måsten där tiden bara är en mätare av ljuset över himlen. En liten stad i norra Italien. Semester, läkarens order. Nya vyer. Nya tankar. Han hoppas innerligt att hon öppnar fönstret snart och sträcker sig fram för att haspa fast det. Det var precis så han la märke till henne. Framåtlutad med sina fylliga bara bröst under ett vitt linne. Som en kamera klickade han den bilden på näthinnan och njöt av den hela dagen. Hon väckte en längtan hos honom som varit domnad ett bra tag. Längtan efter en kvinna. Hon, lika fyllig i sin figur som brösten. Mjuk och len i hyn. Han tror inte att hon såg honom. Solen värmer i nacken. Mittemot, vid husväggen, stryker en svart katt förbi det lilla bageriet. Han häller upp en kopp kaffe ur termosen. Nu känner han doften av nybakat bröd. Hon öppnar fönstret, lutar sig fram och han känner sig som en ung man. Redo att ta sig an världen vad som än händer. Hon höjer blicken och tittar rakt på honom. Han ler. Hon ler tillbaka, vänder in i rummet och ställer sig framför en bänk. Han kan se allt från där han sitter, några meter upp på en mur. Det ligger en stor vit deg på bänken. Hon delar den och börjar knåda, tar en näve mjöl till, fortsätter att kraftfullt rulla degen mellan sina händer och underlaget. Han tänker att detta är bland det vackraste han sett. Mjuka rörelser. Starka armar. Det svarta håret uppsatt i en knut. Brösten fria att gunga med i varje nytt tag. Doften av bröd. Synen av kvinnan. Han känner sig berusad av lusten att känna henne nära. Han skulle vilja stå där. Tätt bakom henne. Följa med i takten. Han vill att hon ska känna hur hon påverkar honom. Gnida sin lem mot hennes fylliga bak. Älska med henne. Länge. Han inser plötsligt hur detta ser ut. Här sitter han på muren och tittar ogenerat på. Tänk om hennes man får syn på honom. Att hon är gift, tar han för givet. Han kan se sig själv fly nerför gatan med en vildsint äkta man, viftande med ett bröd, efter sig. Utan att försöka hindra sig börjar han skratta. Nya vyer. Nya tankar. Hans läkare skulle bara veta. Hon står helt stilla och tittar på honom. Så vinkar hon. Kom hit. Han hoppar ner och småspringer över gatan. Hon räcker fram ett varmt frasigt bröd. Han för det automatiskt mot näsan, blundar och njuter. Hon skrattar högt och säger något. Han slänger en kyss mot henne, vänder sig om och går tillbaka till muren. Klockan är bara halvsex. Och brödet är himmelskt.
Prosa
(Novell)
av
Erika H
Läst 595 gånger och applåderad av 18 personer Publicerad 2009-02-28 23:41
|
Nästa text
Föregående Erika H |