Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag skrev den här dikten, då jag kände mig utanför gemenskapen. Vad finns det för mening för mig med att leva...när ingen vill vara med mig? Dikterna kommer ur mig när jag är som mest nere och ledsen...sorgligt men sant.


Jag hatar mitt liv


Jag hatar mitt liv!
Snälla, stäng in mig i en vrå!
Finns det nån som har en kniv?
Vad har jag att leva för då?
När inte en enda med mig vara vill.
Jag är så konstig och liten och ännu mer därtill!

Ni som är nyförälskade, ni varandra har.
Och mig ni lämnat ensam kvar.
Jag sitter ofta tyst, och inte säger till.
Så vad gör det att jag tar livet av mig?
För det är väl det som ni så gärna vill?

Det är många ord som jag inte förstår,
men jag är blott en flicka på bara 18 år.
Det är ni som bestämmer vad ni med mig ska göra.
Ja, slå mig bara med era ord, jag tål allting höra!

Fast jag är så kontig och liten, men är en helt vanlig tjej.
Så blir jag ofta biten, av de som hatar mig!
Så, vad ska jag med mitt liv till, när ingen med mig vill vara?
Snälla, snälla, snälla, ja döda mig bara!

Jag orkar snart inte mer,
och jag hoppas att ni en dag inser…hur ni kunde göra så!
Stänga mig ute och bara se på,
när jag tynar bort och försvinner.
Men, ni ser inte att från mina ögon…
tårarna rinner!...

Skriven: 17/4 - 02




Fri vers av jazzpärlan
Läst 536 gånger
Publicerad 2005-09-06 14:38



Bookmark and Share


  kaldorei
Sådär känner sig ALLA någongång, ofta eller mindre ofta. Men det borde inte vara tillåtet att få folk att känna så, de e orättvist....
2005-09-20

    Filosofen
hmm , byt från tjej till kille så har du mitt liv ! känner igen det där alltför väl :(
krama om !
2005-09-06

  Dan Linder
Ja, detta är tunga tankar...och mycket påtagliga. Känner igen förtvivlan och maktlösheten från mig själv och andra...du gestaltar denna mycket väl tycker. Alla har vi nog perioder som denna.
2005-09-06
  > Nästa text
< Föregående

jazzpärlan