Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Astronomi

genom skarpa linser och glas
ut i ett oändligt mörker
ser jag en glimt av en stjärna
bortom bortersta gräns
dess ljus en gång värmde mig,
sköljde mig, älskade
nu endast litet fladdrande,
sedd genom storartad projektion,
endast slagen av längtan.




Fri vers av Ulf Popeno
Läst 404 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-09-06 17:41



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
det lustiga med lystern från en stjärna kan vara att ljuset från den når oss först nu fast den slocknade för kanske redan en miljon år sedan, den vet bara inte om det
2008-07-20

  karenina VIP
du målar en bild med dina ord o jag kan se den lilla stjärnan som fladdrar nånstans där ute i universum.. fint!
2005-09-06
  > Nästa text
< Föregående

Ulf Popeno
Ulf Popeno