I sorgen och rädslan för det vi inte kan kontrollera, förenas vi
En utdragen evighet
Olidlig att att befinna sej i

I sorgen och rädslan för det vi inte kan kontrollera, sluter vi oss
och tror att smärtan ska avta
om vi slipper spegla den hos varandra

Om vi nu fattat varandras händer
Låt oss då aldrig tappa taget, om känslan

Den där första, som gjorde att vi en gång vände oss till
och inte ifrån...
Livet

Värmen från din hand kanske får min ängslan
att tina
Så mina tårar kan rinna igen