Då kommer det ett bakslag så som Klokskap sagt dig
När Nattsvart dödar effektivt den klarblå himmeln
och du igen kan känna all din rädslas oförmåga
Då gråter du på nytt förbannande ditt öde här i livet

Så vilsen i panik du är liksom ett övergivet barn
Ej heller hjälper vetskapen om kärlekslågans ljus
Ty tårarna de handlar endast om det som inte blev
Förtvivlans strupgrepp gäller bara din förlust i kärlek

Under en stund du oförmögen är att skåda ljuset
Igen du lockas mer av döden och säger ja till kaoset
En timme blott det varar sedan hör du kärleksropet
Det kallar dig tillbaka träget och du vänder om till liv