jag hade mojnat en stund i vinden, där i handflata, utsträck som vax droppad i hud, vidrörd, över rygg, över länd, kring höft ett segment ur en tid då du tyckte om att jag flockades i dina ögon

kanske låg jag och solade i vecket, intill din styrka, rent av kände mig loj och som choklad, smält på din papill, slickade du hungern i mig, väckte varg, ordnade dagarna i element, nätter och som ved brann jag ihärdigt, när jag somnade var det med ditt namn tatuerat i pannan, vindens styrka tilltog något och jag vecklade ut mina känselspröt, slöt mig om och vaknade länge, i famn av alabaster, av lättja, av att du kunde räkna talen i min nacke, bytte jag och du flödade varm som sol, strålade nejderna, fulla av råg

jag dammade sedan igen, ögonblick för ögonblick, osedd tog du mig till någonting jag inte ville vara, söndertuggad och stel i dina ögon lyste jag inte tillräckligt länge att bli det minne jag behöver nu