Jag är lycklig
Jag ansvarar över livslång kärlek

Men mina barn förstår
inte
vart det ansvaret tar mig

Jag ska låta det vara osagt

Man orkar ju allt för sina barn men

ibland räcker inte tiden över
broarna som så
varsamt skull föra mig över

och fördela mig
över var och en.

Ni har fått vänta, jag vet och
ibland har jag inte hunnit emellan
skjuten i sank och
jag har aldrig kunnat välja
vem kan välja emellan barn?

Så räddningen har vart sparsam men engagemanget totalt

nej

jag bråkar inte över försvunnen kärlek eller
sårat hjärta det är ju en del av livet om
än smärtsam

men att mista att
inte hinna fånga
att SAKNA

sina barn

är värre ändå


Du kanske tycker att
jag är
känslodöd

Jag är bara en mamma





















Bara en mamma.