och det finns, jag vet, cecilia, ännu dagar som kallas
måndagar
men jag dör när ditt röda hår inte lämnar kvar
sin doft i mina rum
du är väska över axel och jag är längtan i ett
fönster, spring
rusa dig igenom denna dag och kom tillbaka igen
jag rullar lakan samman för att behålla lite av din
värme och jag skriver om dig när du inte är
här, cecila, och jag biter läpp och skriver ditt
namn i blod på tapet intill säng och jag vet att jag får
bannor för det,

men vad gör det cecilia


hoppar från byrå till säng och landar på rygg i
gropen där du nyss låg, du går gatan ned, med
blickar på dig, mina, andras, men det är bara jag
som vet vad du doftar naken, och det är bara jag
som får stoppa vindruvor i din mun, visst är det
så, cecilia



spring, rusa dig igenom dagen och
kom tillbaka igen