Tror du att
hjärtat väntar vid
den gamla åkerladan där
nässelstånden och
där rankorna av humle slingrar sig.

Tror du jag väntar med Salvia och Rosmarin
i mina händer att hälsa dig

Tror du jag klätt mig i skimrande vitt


Jag har väntat dig vid solnedgång
vid ljungens stråk
och kråkornas sång
jag har glittrat i skatornas ha begär
du håller mig inte kär

Jag har förbannat daggen vid dina fötter
jag har förbolt ljusnande dag
jag har talat med ängar och åkermyr
att förmörkad bli din dag

Jag har förbannat alla dina hjärtans kär
jag har bundit döden vid din sång
men ändå envisas du att komma
vid min fåll ännu en gång

¨Så kom då du dömda du förbannade själ
vila i armar ett slag
sjung för mig förlåtelsens sång
ty du får ej se en morgondag.

Vandrar gör jag till livstids slut
ångra mig genom tid
att jag ej den jag älskade i evighet
genom förlåtelsen gav honom tid

Slockad jag ska förbrännas
som häxa som kärleksfe
och vägen dit ska kantas
av ofärd och av ve.

Förbannelse ska mig tyngas
att jag angav mitt hjärtas blod
och aska samt vissnande löv
är allt av vår kärlek som återstod