Tandläkarbesök den femtonde oktober, min systersons ettårsdag. Men den här gången behöver jag inte ta mig ut till Åkersberga, utan de har en mobil anläggning i Norrbergsskolan, min gamla skola. Den skola jag gick i under högstadiet, den skola där jag började andas och leva.

Den skola i vilkens väggar jag vävt in trådar av min själ och i vilkens golv jag planterat mina hjärterötter. Den skola i vilkens fönster jag suttit oräkneliga gånger och njutit av steninfattade fossil, förbikommande lärare och sjungande toner i mina öron.

En skakande hög på golvet är jag nu, i enorma ansträngningar att ta in denna överväldigande förändring. Äntligen har jag behörighet till mitt hjärtas tillflyktsort, mitt själsliga paradis i fysisk form, om så bara för ett kort ögonblick.

Jag är en tvättsvamp, har jag fått höra, som suger åt mig allt helt villkorslöst. Jag vet inte hur sant det är, jag vet bara att en sådan här chans får jag nu och inte senare, en möjlighet att återigen vandra i mina älskade korridorer, återigen smeka de efterlängtade väggarna och sitta i de underbara trapporna. Röra vid dörrarna som vore de ingångar till Edens Lustgård, knäböja vid deras gångjärn som vid en Guddoms härlighet.

För en stund kan jag sluta fråga, 'Hey, mister, do you know the way to Salvation Square?'