stänger mina slussar, låter dörren ut slå igen, låter dörren in slå igen. vad händer när jag tillåter mig stå i det vakuum av sorg och längtan och förlust. är det där jag behöver leva nu. inget mer finns att förstå. inga förklaringar, inga bekännelser, inga undanflykter. i brist älskar jag, i styrka älskar jag, i leda älskar jag, i kropp älskar jag.

det levda sköna, det levda skavda, det levda sårade, det levda förlorade.

stänger dörrar och fönster, förbereder stormen som aldrig kommer, hoppas vid minsta korn av glittersand. det omöjliga möjliga. det olevda levda. det rättfärdiga orättfärdiga.

öppnar nyfiket ögonen likt en kattunge sju dagar gammal.