jag är bara en vilsam slöja av luft

En utandning lätt förgången

Men kanske jag samlar tid till en kropp

Hållen just bara av sången

Och kanske jag ger förkrossande röst

återhållsam, av sorg

Ville du saktmodigt möta mitt

Och lägga balsam i min korg

Men vem är jag att att sia om sådant 

Jag brister först denna kväll

Men var så modig att möta det

Som hos mig är svartaste häll.