plågsam är dagen
utan din silkesmjuka röst
tryggt smekande
mot min blottade skörhet

förklädnad av en dimma
runt den jag var förut
mörkret som vi blev i varandra
allt starkare ändå
när du inte är här

jag söker ljuset
i solens frånvaro
som du tog med dig
i det sista avskedet

andlös är min natt
när frågor aldrig får svar
och allt jag säkert vet nu
är smaken av tortyr

i den ekande tomhet
som blev kvar
när din skepnad
försvann bland skuggorna