isregn haglar
mot min själs fönster
mardröms sanning
immar utsikt
skuggar hopp
som för kärlek andats

där magkänslan bott
lyser faktum i neon
när svek når sin väg
upp mot ytan
förbyts min undran
mot illamåendets frossa

trött är blicken
rödgråten brusten
men tvingar mig att se
att allt varit förgäves

tusen lögner
lades i min hand
när jag sträckte ut
den av längtansdröm
önskade oss ärligt
kärlekens renlighet

men smutskastades
i den djupaste roten
av mitt hjärta

om varför ägde svar

vore inte sorgen
så kvävande svår