I snöflingornas land sjöng jag din sång, värmde mitt hjärta, 'vandraren har ingenstans att gå när han kommit fram till slutet, det gör ont men jag går ändå du kan alltid vända om'. Han öppnade sitt hjärtas dörr och kom ut; erbjöd mig en plats under filten. Vi satt nära elden, snön glittrade i lågornas sken. Aurora kom över oss. Vi tog emot hennes gåva betraktandes mörkrets skönhet, såg hur den obegränsade potentialen gav himmeln sina färger, förblev tysta, värmde varandras kroppar, filten bevarade värmen . . . i hjärtats trädgård solen kom fram: Våren har kommit och blomknoppar brister