Jag rundar ett nytt

ännu vassare hörn i livet

som vanligt dödligt sårad

med knappt bibehållet lugn.



Med den stora planen

som oläsbar karta i mig

med all min längtan

som en herrelös vagn.



Och där

utan förvarning

förstår jag plötsligt

med inget förstånd alls

att du står öppen

framför mig

vackrast bräckligast ensammast stoltast

precis som jag.



Jag ser att du lagt allt du känner

i ett runt glasägg på samma stenaltare

som jag nu lägger mitt på

då jordbävningen kan vara här nu.



Utan skydd och utan tvivel

ges din hand utan handske

visar du ditt bröst utan minsta kläde

med risk att stötas av alla vapen.



Allt jag kan säga är

det kan bli jordbävningar under oss

kanske det blir knivar mot oss

och kalla mig galen, men jag vill gå med dig.