Tanken som rör mig 
är skirheten hos ett slitet höstlöv
i vinden, en solmättad dag.

Som längtan till dina läppar
som endast försiktigt nuddar mina
i tyst andakt till stundens magi.

Som rösten i en högt, men sakta sjungen visa
om den hud du berör
det slitna livets vind, en livsmättad själ.

Det slitna är det väntade
men det är en oändlig vinter
som lever utan din vind.