bedövelsen i sitt stålkalla intrång
sprids genom vener
stryper med svarta handskar

isolerar med mörker
det som varmt andades

jag hörde hemma där vid lugnets smekning
omfamnande böljor från doftande hav
ville stanna men rycktes bort
när gårdagen brutalt trädde in

försökte ömt ta fram bilderna
med styrka hantera dess mardrömsspel
nudda minnen med en beslutsam hand
men hat som gömts kraschade mot kärlek

en stund från livet
en stund i döden

när bloddroppar torkat
från vidöppna sår
när skuggorna inte längre
skymmer vackert himlavalv

ska solen leda mig hem igen