Jag längtar Granada
jag längtar till Rom
Kom, ljuvaste svada
jag längtar mig tom…

Jag längtar mitt Kreta
vill tallrikar krossa
Jag älskar dig reta
men går till Canossa…

Jag Petra vill skåda
och skön Taj Mahal
Nu tilltar min klåda
och längtornas svall…

Grand Canyon jag även
vill se någon dag
och Yellowstone, däven
av källornas slag

Till inkas M Picchu
jag önskade vandra
men vet att mitt ”ittjoo”
den tanken vill klandra…

Till Chefren och Giza
jag drömt om att resa
Venedig och Pisa
mig finge att kesa…

Men ser jag i börsen
den gyllene slanten
jag vet jag ej törs än
men hoppas vid kanten

av Trevi-fontänen
att något ska hända
som mildrar de skränen
som önskningar sända

I tvenne dekader
(ja, drygt) har jag vistats
här hemma, fått spader
när kort till mig ristats…

Jag längtar till länder
jag skådat på bild
Man vykort mig sänder -
min längtan blir vild…

Så, kyss mig, Granada
och ge mig din frid
Då tystnar min svada
då blir den timid…