Jag hävda vill min egen brukbarhet
jag lånar mig till allt och ingenting
Ett snöre kan jag hylla och en tving
berättar även glatt om stukbarhet

Jag ädel är men rak som bara det
Närhelst du kräver ger jag dig ett pling
men rätar upp mig strax till bättre sting...
Så är det bara –  detta du nog vet

Och ändå vill ej mången alls mig pröva
Jag ofta gråter i mitt diktkrypin
och önskar att man ville mig bejaka...

Så, kära vänner, ni som ännu töva
att göra mig av edra tankar stinn
Försök! Och ni får tusenfalt tillbaka…