I snöomhöljda vidder
emot ett fjärran fruset mål
i obönhörligt jidder
jag tänjer gräns för vad du tål
i bakgrund TV:n larmar
vill störa varje fokus' stål
jag lyfter mina armar
och hälsar tystnadens gemål
Se bakom henne röra
och framom henne strid

Nå, Viktor, blir du upprörd
och vrider dig ett extra varv...
då är du alltför lättstörd
du skänkte ju ditt skaldearv
till mig och många andra
som gärna i den formen trivs
då bör du icke klandra
om dikten än en smula rivs...
Låt endast Musan göra
vadhelst som länder frid

Då kan du somna åter
i trygg förvissning att din skatt
ej glömmes bort, då låter
dess spröda ton i dimmans natt
ty däri finns din strävan
att röja ordens inre höjd
som spränger bort all bävan
och lämnar skald i salig fröjd
Just därför må hon föra
i hamn min diktarid