på spetsen av mörkaste udde
hörs ekot av skrik
från ett tomsjälat barn
änglavingar slits sönder
mot sylvass kant
hon flyger aldrig vackert mer
bloddroppar bildar hav
dränker henne bort

hon ville ju bara känna
tilliten ett ljusnande ögonblick
hon ville ju bara förstå
att kärlek kan vinna över allt
men brusten av fasansfull dåtid
begravs hennes hopp
under bitterhård mark

så gå medan natten vilar
låt stjärnhimmel leda
faror långt bort
gå medan vargarna ylar
sin varsamma sång
innan odjurs attack