Jag älskar dig du undersköna kvinna

dina ögons vrår och vinklar

din näsas uppsluppna vinkel

din mun, med tysta ord till mig



Anklarna som jag kysst med min själ

brösten som vägrar vara tysta mot mig

jag vill kupa mina händer runt dem

smeka in mig i dom och glömma frånvaron



Men jag ska hålla min längtan

i kedjor av blödande granit

i min känslas nakenhet

och inom huden gömma jorden



Där vi går hand i hand

där det finns oändliga stigar

där du är nära, såsom du alltid är

med allt vad det innebär



Det som du vet sägs bara till dig

med den lätta hudens ord

krossande allt tvivel

till bitar som inte kan plockas



Och inte kan lagas

till kärl av trolöshet.