som om vinden aldrig nuddat
är allt borta, blir till damm
tiden går vilse i sin cirkel
en stund men stannar sedan upp

sluter mina ögon
som för att blunda bort en smärtorkan
men blundar jag för länge
kanske en bit av dig går förbi

vill binda oss samman
med själslig silkestråd
vill hålla fast allt underbart
så du aldrig riktigt lämnar

så många ord kvar
men förlamad utav gråt
inuti bär jag dig
min kärleks gränslöshet

så viskar avsked
med darrande röst

"släpp taget, var inte rädd,
inget varar för evigt
merän jorden och himlen
låt vinden vända ett annat håll nu,
den har nuddat men är inte din mer"